Insändare om tjänstemän och kvinnor!

”Jag är en äldre tjänsteman som helt nyligen besökte en av dessa mindre restauranger i Kalmar, som tagit över distributionen av festmat sedan stadens hotell specialiserat sig på att förse tonåringar med öl.

Besöket företogs i sällskap med kollegor och syftet var att fira den instundande allhelgonahelgen på ett värdigt sätt.

Vad som särskilt slog mig, förutom de diminutiva portionerna till en kostnad av cirka 75 kronor per gaffelfylla, var att säkert 80 procent av restauranggästerna var kvinnor, flertalet dessutom i fertil ålder.

Jag har inget emot kvinnor, men frågar mig givetvis om dessa kvinnor inget eget hem har att sköta?

Har de inga barn att ta omsorg för?

Detta var en torsdag kväll, traditionellt den afton husmödrar brukar ägna sig åt städning av hemmet. Nu satt de på krogen och åt vildsvinsstek och drack rödvin, glammade och surrade som om de vore grosshandlare.

Annat var det förr. Då samlades herrar i mörk kostym för kultiverad måltid med tillbehör. Damer förekom, men nästan uteslutande i egenskap av servitriser. Det var en annan bättre ordning. Kvinnor hade annat för sig på den tiden, när hemmet, barnens uppfostran och ansvaret för hushållspengar vilade på dem liksom inte sällan också ett ansvar för äldre generationens välbefinnande.

Det fanns varken intresse eller tid för krogbesök hos dessa härliga kvinnor, som mellan barnbestyren och städning företog långkok och konservering i besparingssyfte.

Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna.

Vad sådant leder till vet man ju. Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt.

 

Detta är en klassisk Klintbergare. Har förekommit ca 20 gånger som insändare i svenska lokaltidningar. Nu senast hösten 2011 i Östran, som kommer ut i Kalmar med omnejd.

Smålänning eller skåning

På den tiden då vår herre skapade landet där vi bor började han längst ner. Han skapade vida slätter, bördiga åkrar, bokskogar och Eklundar. Och detta vackra landskap, det kallar vi fortfarande för Skåne.

När Djävulen såg detta, vår herres mästerverk, så ville han göra samma sak. Han skyndade norrut. Men hur han släpade och slet, knogade och arbetade, så blev det bara sten på sten, ogenomträngliga snårskogar, bryar och mossmarker. Och denna bedrövelse, denna fulhet ja det kallar vi för Småland.

När vår herre såg bedrövelsen så försökte han göra det lite bättre. Han särade på skogen och la in en lite sjö och en dalsänka. Och på så sätt blev Småland lite vackrare. Och sedan sa han till sig själv: Eftersom Djävulen gjort landet, ska jag göra folket. Och så skapade vår herre Smålänningen. Och det är just därför alla smålänningar är så arbetsamma, duktiga, flitiga, envisa, uppfinningsrika, gästfria, trevliga, generösa och så här kan jag fortsätta att rabbla upp hur länge som helst. Men du som är Smålänning och lyssnar, nu vet du varför du är som du är.

Om någon undrar vad Djävulen gjorde när vår herre skapade Småland, så kan jag berätta att han skyndade söderut. Han skapade Skåningen. Och det är därför, å ni Skåningar som lyssnar Ursäkta, men jag kan ju inte ljuga, jag måste säga som det är. Det är därför skåningar fortfarande är tröga, enfaldiga, dryga och rent av dumma.

Varianter, som tydligen ska komma från tiden innan Skåne blev svenskt 1658.

Då kommer vår herre söderifrån och han får se det orörda landskapet. Han ska nu visa djävulen hur man skapar. Vår herre börjar genast skapa stora fina bördiga åkrar, vackra bokskogar böljande landskap.  Säger till slut till Djävulen att så här ska det se ut. Du kan nu fortsätta hela vägen norrut.

Vår herre åker hem och djävulen tar sig norrut. Där skapar han Småland. Det går dock inte lika bra, för hur hårt han än arbetar och sliter, så blir det stenigt och bergigt, små små åkerlappar och ett landskap som är bland de fulaste till och med djävulen skapat.

Vår herre kommer åter till södra Skandinavien och tycker sitt nyligen skapade Skåne är, om möjligt, ännu vackrare. Han säger till Djävulen att så här skapar man människor. Och så skapar han den gladlynta, matglada, vackra, duktiga, generösa och gästfria Skåningen. Vår herre frågar djävulen om han har lärt sig. Visst, svarar djävulen och beger sig norr ut. Passerar gränsen och där försöker han. Men även detta misslyckas, så nu kan vi se resultatet av en Smålänning, lat, dryg, snål, ofta småfet.

När så vår herre ska inspektera Djävulens inser han att det inte finns något hopp för djävulen. Så vår herre bestämmer sig för att ordna resten av Sverige själv och att dessutom kasta ut djävulen från himmelriket.