Berättelse från förr – En avbruten jakt

En berättelse

Förr i världen fanns där de som kunde skjuta vilket villebråd det önskade. När som helst och var som helst. Den här gången hade de varit ute en torsdagsmorgon och skulle gå på jakt. Men de hade försovit sig. När de väl kom iväg mötte de en kvinna som gick baklänges. Hon ville inte visa ryggen , för den var ihålig som en trädstam. De hade mött skogsjungfrun. För att inte reta upp henne, valde de att avbryta jakten den dagen.

Berättat av en kvinna i femtioårsåldern från Slaka socken.

Berättelse från förr – Min morfar…

En berättelse

Min morfar var arrendator i Bestorp. Han var ofta ute och jagade. Han brukade tala om, att han sett skogsjungfrun flera gånger i hästhagen. Hon var så grant och fint klädd. Men hon aktade sig noga från att visa ryggen. För där såg hon ut som ett ihåligt träd. Dom sa att om någon ville lära sig skjuta, så ska han tala med henne. Hon blåser i bössan och sedan sköt man aldrig fel igen. En gång låg min morfar under en gran ute i skogen. Han hade gett sig iväg på kvällen, och skulle jaga på morgonen därpå. När det var dags att ge sig av på morgonen, var det någon som ropade hans namn, Olajus. Det var skogsjungfrun som hade väckt honom, det var han alldeles säker på.

Berättat av en sextioårig man från Sunds socken.