Hur laxen kom upp i Blekingeströmmarna!

Det måste också sägas, att däruppe i Småland i det stora huset bodde en gång en jätte, som hade blivit gammal. De förtröt honom, att han i sin höga ålderdom skulle vara tvungen att gå utför den långa trappan för att meta lax i havet. Det syntes honom vida lämpligare, att laxen skulle komma opp till honom, där han bodde.

Därför gick han upp på taket av sitt stora hus. Där ställde han sig och slungade stora stenar ner i Östersjön. Han kastade dem med sådan kraft, att de flög över hela Blekinge och föll ner i havet. När stenarna föll ner, blev laxen så rädd, att den gick opp ur havet, flydde uppåt Blekingsströmmarna, rände i väg genom forsarna, kastade sig med höga språng uppför fallen och stannade, först när den var långt inne i Småland hos gammaljätten.

Hur sant detta är, syns av de många öarna och skären, som ligger utanför Blekinges kust. Det är inte något annat än de många stora stenarna, som jätten kastade.

Det märks också därav, att laxen alltjämt går opp i Blekingsströmmarna och genom forsar och lugnvatten arbetar sig ända fram till Småland.

Men den där jätten är värd mycken tack och ära av Blekingsborna, därför att laxfiske i strömmarna och stenhuggeri i skärgården, det är arbete, som ger föda åt många av dem än i denna dag.

Ursprung:

Denna saga eller sägen kommer ursprungligen från Selma Lagerlövs läsebok, ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”.