Den kungliga stuten

Det var en gång en kung,som hade en vacker dotter. Den riktiga drottningen var död. En dag gifte kungen om sig och den nya drottningen hade två fula, stygga döttrar. De kunde inte tåla den vackra, snälla prinsessan,men de vågade inte döda henne för kungen. Men så måste han gå ut i kriget och då började styvmodern och hennes döttrar att behandla prinsessan illa. De beslöt att svälta ihjäl henne. Därför gav de henne bara en torr brödbit och skickade ut henne i skogen för att samla bär. De visste väl att där inte fanns några bär. Hon sökte och sökte men hittade inga. Då blev hon ledsen och började gråta för hon vågade inte komma hem utan bär och så var hon hungrig. Rätt som hon satt där och gråt:, kom en blå stut och frågade:
”Varför gråter du?”
”Jag har inga bär hittat, och så är jag hungrig.
Då bad stuten henne följa med och så kom de till ett ställe där det var alldeles fullt med de prälktigaste bär. När prinsessan hade plockat så många,hon kunde bära sade stuten:
”Säg nu till mig, Bord duka dig!
”Bord duka dig” sa hon och genast fanns där en härlig måltid dukad på marken. När prinsessan hade ätit sig mätt,sade stuten,att hon skulle säga:
”Bord duka ihop dig! ”
”Bord· duka ihop dig” sa hon och så gick alltsammans in i stuten igen.
När det blev kväll,kom prinsessan till slottet igen. Hon var vackrare och gladare än när hon gick och ville inte ha någon mat. Bär hade hon. Den elaka drottningen kunde inte förstå, hur prinsessan burit sig åt. Hon sände henne till skogen nästa dag också. På kvällen kom hon hem igen. Bär hade hon och mat ville hon inte ha.Så gick det dag efter dag och till slut förstod styvmodern, att prinsessan hade någon som hjälpte henne.
En dag, när prinsessan skulle gå, skickade drottningen en tjänare med henne. Han var enögd. När så prinsessan träffade den blå stuten viskade denne, säg:
”Enöga sov”
”Enöga sov” sade prinsessan och då somnade tjänaren. Prinsessan följde med den blå stuten och han visade henne var det fanns bär och gav henne mat precis som förut.
När prinsessan och tjänaren kom hem igen, frågade drottningen tjänaren, om han hade sett något. Han hade inte sett något och visste inte en gång att han hade sovit.
Nästa dag sände styvmodern en annan tjänare efter prinsessan. Han hade två ögon som en vanlig människa. Stuten lärde prinsessan att hon skulle säga tvåöga sov. Då somnade tjänaren och när han kom hem igen visste han inte mer än den förste tjänaren.Och inte ville prinsessan ha någon mat.Hon hade blivit ändå vackrare och såg inte ut som om hon hungrade.
Nästa dag när prinsessan gick fick hon med sig en tjänare som hade tre·ögon, det tredje satt mitt i pannan. När de kom till till skogen, glömde prinsessan att säga,”treöga sov” Hon sa bara:
”Tvåöga sov!” och därför somnade inte det ögat som satt i pannan på tjänaren. Nu fick tjänaren se, hur prinsessan tog en duk från den blå stutens rygg och bredde ut den på marken. Så sa hon: ”Bord duka dig!” och så var där fullt upp med mat på duken. När hon hade ätit rullade hon in alltsammans i duken och stoppade den in i stuten.
Då sprang tjänaren hem och berättade det för drottningen.
Men den blå stuten var kungens egendom och bodde i kungens stall och nu beslöt drottningen att den skulle slaktas. Hon sände efter slaktaren och befallde honom döda stuten och gömma den.
När prinsessan fick veta att stuten skulle slaktas, gick hon för att ta farväl av den. När hon kom in i stallet sade den till henne:
”Sätt dig upp på min rygg! ” Och så sprang den djupt in i skogen med prinsessan. Där stannade den vid ett träd och sa till henne att hon skulle klappa på trädet, så skulle hon få veta något som var mycket viktigt. Hon skulle klappa det tre gånger.
När hon klappade första gången,hörde hon en röst som sa:
”Skydda den blå stuten, för det är din mor.
När hon så klappade om igen,fick hon veta,att hon skulle följa stuten, men inte gå tillbaka till kungsgården. Och så levde de i skogen och väntade på att kriget skulle ta slut och kungen komma hem igen. Men när, drottningen inte hörde av dem, trodde hon att de voro döda och sökte inte mer efter dem.
Så tog kriget slut och kungen kom hem.
”Var är prinsessan? ” frågade han.
”Både hon och den blå stuten har gått sin väg. De är nog döda”sa styvmodern.
Men det kunde inte kungen tro, för han hade bett den blå stuten skydda prinsessan. Så gick kungen ut och sökte efter dem i skogen. Och där fann han dem och prinsessan talade om, hur stygg styvmodern hade varit.
Kungen tog sin dotter och den blå stuten med sig tillbaka till kungsgården. Styvmodern och hennes döttrar jagade han därifrån och sedan blev allt bra.