Räven, kråkan och skatan…

Räven, kråkan och skatan är tre djur som ofta förekommer i sagor och i fabelns värld. Här är en variant.

Det var en gång en kråka, som bodde i en skog. En dag skulle kråkan få ungar och hon byggde därför ett bo högt upp i ett träd. Där la hon senare tre ägg. Hon ruvade på sina ägg i tre veckor och sedan kläcktes äggen. Ut kom tre små kråkungar. Då fick kråkmamman mycket att göra. Kråkungarna ville hela tiden ha mat, och så fanns det tjuvar som ville ta hennes ungar. Hon måste hela tiden vara på sin vakt.

Det bodde en räv alldeles nära och när han hörde kråkungarna pipa tänkte han högt för sig själv, där finns det mat till mig. Men hur ska jag komma dit?

Räven funderade och funderade. Sedan gav han sig iväg till en liten by som låg i närheten. Han tänkte klä ut sig så att kråkan inte kände igen honom. Han gick till en sophög och där hittade han en hatt. Den tog han och lite längre bort såg han en gammal såg, som han också tog med sig.

Tidigt nästa morgon gick han till trädet med kråkungarna. Han hade hatten på huvudet och sågen i handen. När han kom fram till trädet började han såga i det. Kråkan blev rädd när hon hörde ljudet från sågen. Hon tittade ut ur boet och ropade:

–           Vem är det som sådag i mitt träd?

–           Det är inte ditt träd, det är mitt. Jag är skogsvaktare här och alla träden är mina, svarade räven.

–           Snälla skogsvaktaren. Såga inte ner det här trädet. Här har jag mina ungar och mitt bo.

–           Skyll dig själv när du bygger bo i mitt träd utan att fråga om lov.

–           Snälla skogsvaktaren, sa kråkan. Du kan väl vänta några dagar, så att ungarna blir stor och kan flyga härifrån?

–           Nej det går inte. Jag ska såga ner det nu.

 

Räven fortsatte att såga och det blev en djup skåra i trädet. Kråkan visste inte vad hon skulle göra och blev alltmer förtvivlad. Till slut sa räven:

–           Nåja, jag kan vänta två dagar. Men bara på ett villkor och det är att du ger mig ett av dina ungar.

Kråkan grät och grät och till sist slängde hon ner en av sina ungar till räven. Vad skulle hon annars göra. Räven slutade såga, åt upp ungen och gick därifrån.

Räven tänkte för sig själv, att har jag lurat kråkan, så kan jag säkert lura andra fåglar på samma sätt.

Efter ett tag kom en skata på besök hos kråkan, som fortfarande grät och var mycket ledsen.

–           Vad har hänt, frågade skatan

Kråkan berättade hela den sorgliga historien och efter det sa skatan:

– Det var konstigt. Skogsvaktare brukar inte såga ner friska träd. Säg till nästa gång, så ska jag hjälpa dig.

Två dagar senare kom räven tillbaka till kråkans träd. Han hade hatten på huvudet och den gamla sågen under armen.

Kråkan flög genast iväg och hämtade skatan. Skatan kom. Hon tittade mycket noga på skogvaktaren. Sedan skakade hon på huvudet, vände sig till kråkan och sa:
– Din dumbom, det där är ingen skogvaktare. Det är den farliga räven. Men han kan inte såga ner ditt träd med den där gamla sågen. Du ska inte vara rädd.

Räven började såga i trädet. Kråkan böjde sig ner och ropade:
– Vem är du och varför sågar du i mitt träd?
– Jag är skogvaktaren och jag ska såga ner mitt träd, svarade räven.
– Jaså, sa kråkan. Jag tänker inte ge mig iväg. Förresten är du ingen skogvaktare. Du är bara en elaking till räv. – Jaså, sa räven. Han var mycket förvånad. Vem har sagt att jag inte är skogvaktaren?
– Det var skatan, sa kråkan.
– Hm, sa räven.

Räven slutade såga och gick därifrån. Han tänkte hämnas på skatan. Några dagar senare hade han bestämt sig hur han skulle göra. Han letade reda på ett dike med smutsigt vatten. Han rullade sig så att han blev alldeles svart. Sedan tog han sig till skatans bo, där han la sig ner och spelade död.

När skatan upptäckte honom flög hon nära och straxt över honom flera gånger. Men räven rörde sig inte.

–           Han måsta vara död, tänkte skatan. Då kan jag hacka ut ögonen på honom.

Hon flög ner och satte sig på rävens huvud. Men just som hon skulle börja hacka med näbben i hans ögon. Öppnade räven munnen och bet tag i skatans stjärt. Skatan satt fast och förstod genast att hon blivit lurad. Vad skulle hon nu göra.

– Tänk efter, sa skatan till räven. Du kan äta upp mig, men i morgon är du hungrig igen. Om du släpper mig kan jag lära dig olika sätt att få mat. Jag är lika listig som du är.
– Det kanske är en bra idé, tänkte räven.
– Bestäm dig, sa skatan.
– OK, sa räven.

Men med detsamma som han öppnat munnen var skatan fri och kunde flyga därifrån. Räven låg kvar. Han förstod att han hade blivit lurad av skatan.

Men skatan var inte nöjd med det. Skatan ville ha bort räven helt från skogen. Han var ju farlig för alla fåglarna. Så hon flög runt till alla fåglarna i skogen och bad dom hjälpa henne att jaga bort räven.

Räven sprang runt i skogen och han visste inte riktigt vad han skulle hitta på. Till slut blev han trött och la sig att sova vid en damm. Plötsligt kom en massa fåglar flygande och himlen blev svart av alla vingar som flög emot honom. Alla fåglarna i skogan anföll räven. Han reste sig snabbt upp och började springa. Än hit och än dit och av misstag sprang han till dammen och föll i. Han var så trött att han inte orkade simma och därför drunknade han.

Och från den dagen kunde alla fåglarna i skogen leva tryggt och lugnt.