Stortjuven i Småland

Nere i Vastbo fanns det förr en stortjuv, som hette Hill. Han hade varit i Ryssland och England och lart sej. Men han var snäll vid småfolket och gav dem allt vad han stal, så de skyddade honom.

En gång var det en rik och snål kronofogde, som hade inteckningar i en massa småstallen. Så blev han rädd att förlora sina pengar och sa opp dem på en gång, så han fick in artontusen kronor på en gång, och det hade han i en chiffonjé som stod uppe på andra våningen, och så låg han dar själv om natten med en laddad, dubbelpipad bössa på väggen.

Dagen efter skulle han resa till banken i Halmstad med pengarna. Då sa de till Hill, att nu hade kronofogden mycket pengar inne.

– Bara jag visste var han hade dem, skulle det vara en lätt sak att plocka från honom dem”, sa Hill.
Det fick han då reda på, men de varnade honom .och sa, att det var riskabelt, för kronofogden var beväpnad.

Fram på natten reste han opp en stege mot gavelfönstret, men så hade hm gjort sej en gubbe, som var oppstoppad av trasor och halm, och den sköt han framför sej. Rätt som det var vaknade kronofogden., och som han :fick .se den där gubben i fönstret, nappade han bössan och sköt. Det blev en förskracklig uppståndelse och folk sprang där ut och in.

Under all villervalla smet Hill opp och plockade till sej pengarna, och sen delade han ut dem bland de fattiga.

En annan gång var det en godsägare, som skulle resa till Halmstad och sätta in pengar på banken. På den tiden hade de inga sedlar, utan det var silver- och kopparmynt. Nu hade godsägaren med sig en hel mängd med skinnsackar, som han hade pengarna i. Det fick Hill reda på och då klädde han ut sej till storkarl och hyrde sej en droska, och sen kom han åkande till samme gästgivaregård.
Dar presenterade han sig som en godsägare från Uppland och slog sig i tal med den riktiga godsägaren och frågade, om han fick bjuda på middag.

– Joo, det var han gama med på.
Nar han satte sej till bords, hade han pengasackarna med sig och satte dom på bordet. Då säjer Hill:
– Att godsägarn törs va ute och resa med så mycket pengar.
– Ah, det ar inte farligt, menade han, jag tar dem med mig vart jag går.
– Ja, men det kan va riskabelt i alla fall, menade Hill.
– Jag blev lurad en gång av den har stortjuven Hill. Han kom in en gång på en gästgivargård och utgav sej för att va godsägare, och så frågade han, om han fick bjuda på middag. Då hade jag satt mina säckar i bordet som godsägarn har dom nu. Så talade han om, att han hade blivit bestulen av stortjuven Hill, och han hade tagit säckarna så har och låtsat att han bara skojade, och sen hade han gått längre och längre mot dörren, precis som jag gör nu.
– Ja, nu räcker det, skrattade godsigam, kom tillbaka nu.
Men då smatt ”godsägarn från Uppland” ut genom dörren, och när den verklige godsägarn kom ut, var han försvunnen.