Lite otur, eller tur…

Om nineeleven går det självkla en hel del vandringssägner, på både gott och ont. Denna hörde jag för ett tag sedan, och jag kan inte undanhålla er detta.

Den amerikanske mannen kysser, som vanligt sin fru och kramar båda barnen innan han tar bilen in till New York city och world Trade Center. En varm och vanlig morgon, den bnionde september 2001.

Men han gör inte somfrun tror, åker till kontoret. Utan i stället tar han en liten avstickare till älskarinnan. Där pillrar han på i sänghalmen till framåt lunch. Och för att inte bli störd i sitt viktiga arbete stänger han naturligtvis av telefonen.

Så småningom har han haft sin kärleksstund med älskarinnan, kysser henne farväl, rättar till slipsen, och ger sig äntligen iväg till 83 våningen på World Trade Center. I förbifarten sätter han på mobilen. Den ringer direkt. Han ser att det är hustrun, och svarar glatt.

– Hallo

– Var är du, frågar hustrun desperat.

– Men kära älskling, jag är ju på mitt kontor.

Hustrun förklarade läget, och avslutade med att han inte behövde komma hem på vare sig denna, eller någon annan afton.

Sensmoralen är kanske att hålla dig till en hustru. Å andra sidan, han klarade sig.