Hoburgsgubben

Hoburgsgubben har sin sängkammare i en djup håla i berget som utgör Gotlands sydligaste udde. Många var rädda för gubben, men en av de som bodde närmast var god vän med honom. Han behövde bara knacka med en åra i berget innan han gav sig ut på fiske, så fick han så mycket fisk han bara behövde. Det var en bra lösning för bonden hade det knapert, hans åkrar var små och steniga, dessutom hade familjen skaffat sig många barn.
Som av en händelse kom det så ytterligare ett barn och bonden förstod att han måste bjuda Hoburgsgubben att stå fadder. Hur skulle han bjuda en sådan storätare på ett hederligt dopkalas. Bondens dräng blandade sig i tanken, det var en slug karl. Han frågade om han inte kunde få gå och fråga Hoburgsgubben. Det gick väl för sig svarade bonden, och drängen tog en stor säck över axeln och gick sin väg. Väl framme bankade han i berget, Hoburgsgubben reagerade direkt och frågade:
– Vem är det som bankar i berget=
– Det är drängen från granngården, svarade drängen
– Vad vill du?
– Mitt husbondfolk har fått ett nytt barn och de vill gärna att du står fadder.
– Nå, nå, nå! Svarade Hoburgsgubben. Jag har bott är i sjuhundra år, men det är första gången någon har hedrat mig med att få stå fadder. Vilka fler är inbjudna?
– Vår frälsare Jesus Kristus, sa drängen
– Jaså, vem mera?
– Sankte Per,
– Aj, aj, aj, vem mera
– Sankt Olof.
– Bevare mig väl, sa Hoburgsgubben. Men jag får ändå försöka komma. Vem ska bära fram barnet?
– Jungfru Maria
– Jaha, se där, ska hon det. Kommer det ytterligare någon?
– Nej nu kan jag inte komma på någon mera utom den käcke trumslagaren Tor.
– Nej usch! Sa Hoburgsgubben, då får du hälsa din husbonde och tacka så mycket, men dunderguden kan jag inte med. En gång kastade han en pinne på mitt lår så benet bröts. Du får tacka för hedern och beklaga att jag fått förhinder. Men en faddergåva ska jag ge. Hur mycket brukar man ge?
– Så mycket som man tycker känns hederligt, svarade drängen
Så föll det sig inte bättre än att drängen fick följa med in i Hoburgsgubbens heligaste rum, skattkammaren. Drängen höll upp säcken och Hobrugsgubben öste i en skopa silver och en skopa guld. Sedan frågade han:
– Är det någon som ger mer?
– Jo, nog ger de flesta mer än såhär!
Då tog hoburgsgubben sin skopa och öste i ytterligare tre skopor guld och tre skopor silver. Sedan frågade han igen:
– Ger någon mer än så
– Somliga hedersamma ger nog lite mera, sa drängen.
– Ingalunda vill jag vara den sämste, sa Hoburgsgubben och öste säcken full med guld och silver.
Nu var drängen nöjd. Han trodde inte att han skulle orka bära mera, så han tackade så mycket för den hederliga gåvan och lovade hälsa så gott till sitt husbondsfolk.
– Kom, tillbaka innan dopet, så ska du få fisk till kalaset också, sa Hoburgsgubben.
När drängen kom hem med pengasäcken blev bonden hjärtligt glad och dopkalaset blev ett av de mest påkostade i Sundre sockens historia.

Stolt tittar han ut över Östersjön, den gode gubben