Ett bi

Det var en gång ett bi som var ute och flög. Biet, som hette Bert, var ett vanligt arbetarbi, och det letade efter nektar, som de så småningom blir honung av. En bit bortom biets nuvarande plats brann en eld. Biet Bert var ett nyfiket bi, så Bert glömde snart sitt uppdrag. Han flög i stället bort mot elden, där det satt en äldre man och spelade tärning.

Mannen var bekymrad, tyckte biet Bert. Mannen hade, förutom tärningarna, även en våg framför sig. För varje gång han hade kastat tärningen la han antingen en sten i ena vågskålen, eller i den andra. I denna stjärnklara natt kunde Bert se att det troligtvis handlade om ett litet kärleksdrama. Mannen funderade säkerligen som bäst på om han skulle återgå till sin kvinna, eller om han i stället skulle ge sig ut på långa äventyr.

Mannen tog fram ett äpple och började äta på det, samtidigt som han kastade tärningarna på nytt. Den ena vågskålen slog nu över ordentligt. Mannen reste på sig, plockade ihop sina saker, och började promenera. Bert satt i granen och undrade vart mannen skulle ta vägen.  Det fick Bert aldrig veta. Hade Bert följt mannen en bit bort hade han sett att mannen fångat en stor fisk, som han bar med sig hem till sin hustru, en kvinna han levde lycklig med i resten av sitt liv.

Biet Bert kom just ihåg vad han hade för arbetsuppgift. Han vände åter mot bikupan. Där möttes han av drottningen, som skällde på honom för att han kom hem så sent. Dessutom helt utan nektar. Bert fick sova i källaren den natten. Nästa morgon var Bert först uppe, och han var det flitigaste biet den dagen. Han kom hem i tid, med famnen full av nektar. Han blev då rikligt belönad av drottningen, han fick dela säng med henne den natten. Nöjd med sin dag, somnade Bert alldeles för snabbt.

Lämna ett svar