De tre bockarna Bruse

Det var en gång tre bockar, som hette Bruse. En dag skulle de gå till ängen och äta sig feta. Vägen till ängen var lång och de måste också passera en stor bro, som gick över den lilla bäcken. Under bron bodde det otäcka trollet Gösta. Det var ett otäckt troll som hela tiden var hungrig.
De tre bockarna började sin vandring mot ängen. Först gick lilla bocken Bruse. När han kom upp på bron hörde trollet Gösta hur det klampade på bron.
”Vem är det som klampar på min bro?” Frågade Gösta
”Åh, det är bara jag, lilla bocken Bruse” sa den lilla bocken bruse.
”Nu kommer jag och tar dig ” sa Gösta
”Åh nej, ta inte mej. Jag är så liten. Vänta en stund, så kommer min bror, mellersta bocken Bruse. Han är mycket större”
”Ja, men då väntar jag”.
Det gick en stund. Trollet trodde nästan att lilla bocken bruse hade lurat honom. Han blev mer och mer arg. Men till slut hörde trollet hur det klampade på bron igen.
”Vem är det som klampar på min bro”
”Ja, det är bara jag, mellersta bocken Bruse”
”Då kommer jag och tar dig” sa trollet.
”Nej gör inte det. Vänta ett tag så kommer min storebror, stora bocken Bruse.”
Nu började trollet Gösta fundera på om han skulle vänta, eller om han skulle nöja sig med den mellersta bocken Bruse. Gösta bestämde sig för att vänta, så han sa:
”Ja, du får passera, så väntar jag på den stora bocken Bruse”
Lättad lämnade den mellersta bocken Bruse bron. Det blev åter tyst och det tog åter väldigt lång tid. Trollet fick nästan för sig att den mellersta bocken Bruse hade lurat honom. Men så, återigen, hördes det klamrande på bron. Denna gång hördes det ordentligt. Tunga tunga steg. Trollet Gösta klappade sig på magen, han visste att han skulle få ett skrovmål. Det var länge sedan han hade ätit, så han var väldigt hungrig.
”Vem är det som klampar på min bro”
”Det är stora bocken Bruse”
”Dig har jag väntat på. Nu kommer jag ock tar dig”
”Ja kom du bara” sa stora bocken Bruse.
Trollet sprang upp på bron. Där mötte han stora bocken Bruse. Men han stod inte stilla och väntade, nejdå, han tog fart och stångade trollet så att det for högt upp i liften och så hamnade det i vattnet. Trollet blev så rädd, att när det kom i land igen, la det benen på rygg och försvann det fortaste den kunde.
Nu kunde bockarna Bruse, och alla andra också, passera bron utan att vara rädd för trollet. På ängen fanns så mycket fint gräs att den lilla bocken Bruse snart var lika stor som den stora bocken Bruse. Och har inte bron rasat, så går de väl där ännu och äter.