Berättelse från förr – En avbruten jakt

En berättelse

Förr i världen fanns där de som kunde skjuta vilket villebråd det önskade. När som helst och var som helst. Den här gången hade de varit ute en torsdagsmorgon och skulle gå på jakt. Men de hade försovit sig. När de väl kom iväg mötte de en kvinna som gick baklänges. Hon ville inte visa ryggen , för den var ihålig som en trädstam. De hade mött skogsjungfrun. För att inte reta upp henne, valde de att avbryta jakten den dagen.

Berättat av en kvinna i femtioårsåldern från Slaka socken.

Hallansås tillkomst

Numera bor jag så att jag ser Hallandsås varje dag. Det innebär att jag då blir nyfiken på hur denna ås kom till. Här är den historien…

Där bodde två jättar långt uppe i Småland. Så en gång blev de osams och så tog den ene jätten alla sina tillhörigheter och sin jord och stoppade in i en säck. Sedan tog han den på ryggen och gav sig ut på vandring. När han så kom ett stycke gick han där hål på påsen. Allt som han hade i säcken rann ut, och så blev det Hallandsås. Så kom han ut till havet och där satte han sig att vila. Då han skulle gå igen och tog fatt i säcken, märkte han att den var nästan tom. Han blev då så arg och kastade hela säcken ut i havet. Det blev Hallands Väderö.

Denna historia är naturligtvis helt sann och det är bland annat därför man har så evinnerligt svår att borra i åsen. Den jord som har lagts på åsen vilar på en Jättens alla saker. Det vet ju var och en att en skräphög inte är massiv utan där finns en hel massa ihåligheter. Hade man känt till den här innan man började bygga tunneln, så hade man säkert aldrig börjat borra.

Trelleborgs Stadsportar

Det säjs att när det är fullmåne och klart månsken i Börringesjön, nogra mil norr om Trelleborg, då kan man se stadens gamla stadsportar blänka i sjön. Dessa gamla kopparporter satt i Trelleborgs stadsmur, som omgav den på den tiden betydligt större staden. Vi en belägring av staden togs portarna i beslag och skulle föras till Lindholmens borg, i Svedala socken. Det var vinter, sjörana hade frusit till och man beslutade sig för att ta genvägen över Börringesjön. Och det gick ju som det gick, isen brast och det tunga ekipaget sjönk till botten. Den enda som överlevde var körkarlen. Han tog sig i land och där mötte han i skogsrået i skogsbrynet.

Hon hade sett vad som hade hänt. Skogsrået berättade för körkarlen att han kunde få upp portarna på land igen. Det skulle bara behövas två rödbrokiga kvigkalvar som under sina tre första levnadsår bara skulle leva på mjölk. Inte en droppe vatten för då blev de inte tillräckligt starka. På treårsdagen skulle de vara så starka att de orkade dra upp stadsportarna på land.

Att det föds två rödbrokiga små kalvar är något mycket ovanligt. Körkarlen berättade om sitt möte med Skogsrået för alla som ville höra, och även vad som krävdes för att stadsportarna skulle komma upp igen. Tiden gick och ingen tvillingfödsel ägde rum, i vart fall inga rödbrokiga.

Men så följde att man på Börringe kloster födde det två rödbrokiga små kalvar. Folket runt omkrigt drog sig till minnas att stadsportarna låg kvar på botten av Börringesjön och man beslutade sig för att försöka. Kalvarna föddes upp på god söt mjölk. Pigan på klostret följde de båda kalvarna strängt och det gick nästan tre år. Men så en riktig oväderskväll, med regn och rusk som man inte sett på mannaminne kom där en man iförd en röd pickelhuva. De båda hade lite kuckel sig för i halmen på loftet och det bar sig inte bättre än att pigan glömde att mata de båda kalvarna. När hon väl kom på det gick det så fort att hon gav den ena kalven nästan all mjölk. Till den andra kalven var det nästan inget kvar. Mannen i den röda pickelhuvan sa då att hon kunde spä ut den sista mjölken med lite vatten, det var det ändå ingen som kunde märka. Pigan lydde och kalven drack sig otörstig.

Så kom äntligen dagen då kalvarna fyllde tre år. De tog sig till Börringesjön och kalvarna spändes för portarna. De började dra och det gick ganska bra. Pigan var lite nervös, hon mindes ju kvällen, när hon blandade i lite vatten. Kalvarna drog och alldeles strax skulle portarna bryta vattenlinjen. Då faller den ena rödbrokiga kalven till marken, stendöd. Fästena släppte och portarna åkte tillbaka ner i sjön igen. Pigan så med förskräckelse på vad som hände. Hon vände blicken in mot skogen, och där stod mannen med pickelhuvan och log åt henne. Några månader senare födde pigan en son, och stadsportarna lär ännu ligga kvar på botten av Börringesjön.

Sextiosjulitersdosen

Från början var Indian Tonic ett läkemedel som skulle förebygga malaria. Den bittra smaken var dock så avskräckande att någon kom på att hälla i en skvätt gin för att göra det hela uthärdligt. Så föddes drinken gin och tonic.

För att få ett tillräckligt skydd mot malaria krävs dock en viss beslutsamhet.

Mängden kinin i tonic water är så pass låg att det skulle krävas så där en 67 liter G&T per dag. Kanske en av de svåraste strategierna för malariaprevention.

(Denna text är tagen från någon hemsida, jag vet tyvärr inte vilken. Ber om ursäkt för det)