Bäckahästen

Bäckhästen är mycket elak, ty icke nog med att han för folk vilse och skrattar, när han narrat en menniska ut i kärr och moras, utan han, som är Necken sjelf, omskapar sig än till ett, än till ett annat, fast han vanligen visar sig som en hvitgrå häst. För längre tid tillbaka kom en bonde ut för honom; bäckhästen ville ha mannen upp på sin rygg, då det snart hade burit ut i bäcken med honom. Men bonden var klokare än så. ty i stället för att stiga upp på hästen, kastade han en grimma på honom, och nu fick grålle följa mannen hem. Det blef nu annat af än att gå och göra skälmstycken, ty mannen spände honom för plogen och för tunga lass, så hästen fick bruka sina krafter, och aldrig en minut togs grimman af honom sälänge bondeit kom sig ihåg. Men en dag glömde han hvem dragaren var och tog grimman af honom, då for bäckhästen af som en pil och syntes ej mer i den trakten.

Ibland omskapar han sig till ett annat djur; så hände det en gång, att en piga kom ner i kostallet och fann der en nyfödd kalf. Det var i vinterns dag, så att pigan tog kalfven och bar den in i stugan, der hon lade den under ugnen. Husbondefolket gladde sig mycket öfver den oväntade kalfven och sporde pigan om det var en tjur eller kviga. Hon visste det ej, men då hon skulle se efter, för att lemna besked derom, sprang kalfven upp och skrattade: ”Hå, hå, hå, pigan kände mina nossar !” (spenar) Derpå for häckhästen ut.